Jag är redo, men är du redo?

Jag hade skrivit ett brev till dig och gett dig det.
Alla mina tankar och känslor till dig.
I går så gav du tillbaka brevet med dina tankar och känslor.
Du sa att jag skulle vänta med att läsa det, eftersom jag skulle ut med min kompis på bio.
"Okej" sa jag och tog det i min hand som landade på min sida.
Jag kände på det när det låg i min hand på min sida, 'Vad tjockt det känns' tänkte jag.
"Kan du skjusa upp mig och Hanna till bion vid halv elva också?" frågade jag och tittade på dig.
"Jaa, jag får väl göra det då. Jag hade ju tänkt att bara slappa och ta det lungt, men okej."
"Du behöver inte hämta mig, Rosie skjusar hem mig, Hanna's mamma. Du behöver bara skjusa upp oss." sa jag snabbt och började skaka av kylan. Hade ju bara på mig en munkjacka och byxor och det var säkert -7 grader ute.
"Okej, men då kommer jag halv elva då."
"Gör det, hejdå." Sa jag och stängde dörren till bilen du satt i.

Det var kul på bion, träffade min kusin Ia och så träffade jag Stina, Katarina och Lisa där också. Dom skulle också se Twilight.
Filmen var otroligt bra för att ha sett den 5 gånger innan.
Jag och Hanna sa hejdå till alla och började gå mot Å-center där Hanna's mamma jobbar.
Det var ännu kyligare ute nu än tidigare, så vi började gå upp och ned för gatan för att hålla värmen.
Det funkade inte så bra, så vi stannade vid gågatan, där Hanssons café är och hoppade runt lite, pratade om filmen och skrattade.

När jag kom hem tog jag av mig och gick till mammas säng och sa att jag var hemma, hon mumlade något jag inte förstod så jag sa att hon skulle somna om.
Jag släckte alla lysen och gick till mitt rum med ditt brev i handen, slog på teven och släckte lampan.
Tog av mig alla kläder och satta på mig nattbyxor och en gammal t-shirt och lade mig ned i sängen.
'Ska jag läsa det nu eller..' tänkte jag för mig själv och tog det i min hand och kollade på det.
Jag öppnade det med lite skak i handen och tog först ut mitt brev, 'vad i.. Han sparade det inte' tänkte jag för mig själv.
Jag la mitt brev på sidan av kudden och tog ut hans brev.
'Nu eller aldrig..' tänkte jag och började veckla ut papprena i min hand.
Tre pappren, skrivna på båda sidorna.
Jag vet inte vad som tog åt mig, men redan efter första raden börjar jag grina.

Jag har läst det två gånger nu, och jag kan inte sluta grina.
Tårarna rullar ned för mina kinder och kittlar på halsen när dom tillslut landar på kudden.
Det är två meningar som har fastnat som jag tänker på.

"Hur vill du att jag ska vara för att visa känslor? Kramas eller..?"
"Du har valt att bo hos din mamma, och jag kan inget göra då, för jag respekterar det."

Hur vill jag att du ska vara mot mig ?
Jag vill bara att du ska prata med mig, fråga hur jag mår, hur skolan har varit.
Det har du inte frågat mig sen, ja, jag kommer inte ihåg.

Jag har inte alls valt att bo hos mamma.
Jag har sagt att jag vill bo hos dig mer, men du säger att du inte har tid.
Och det är ju ingen ide att jag är hos dig om du ska vara borta hela dagarna.

Du sa vid bilen att när jag kände för att svara på brevet så ska jag prata, eller som du uttryckte dig "Vråla åt mig, jag lovar att inte börja skrika åt dig."
Så jag har tänkt på det hela dagen, hur jag ska få fram hur jag vill ha det.
Och jag tror att jag är redo att svara dig, berätta vad jag vill, berätta hur jag vill att du ska vara för att vara en bättre pappa.

Jag är redo, men är du redo?